Im Blueskies Släpp Hästarna Fria parad med  Air-Exhibit Kessie Kiana  Valpar väntas i  Mars hos Kennel Air-Exhibit uppfödare: Josefine Lampinen

Im Blueskies Släpp Hästarna Fria (Cevin)
 

Feeorin Go To Bed Sleepy Head / Woodsmoke Make It Happen 

Uppfödare: Barbara Ruth Smith          Äg: Josefine Lampinen

Foto: Elisabeth Alström kennel Belara

Air-Exhibit Kessie Kiana

FI UCH INT UCH NO UCH SE UCH Carry On Pastrami / SE UCH Albicans Lamborghini

Uppfödare: Josefine Lampinen           Ägare: Marie Nilsson & Josefine Lampinen

Foto: Johanna Sundvall

Kessie 44,e dygnet

Kessie 54,e dygnet

Sitter och kollar igenom lite gammla bilder på datorn :) alltid lika roligt, blir alldeles varm i kroppen då jag tänker tillbaka på äventyr jag och mina hundar haft för oss.. Vill dela med mig av några hära:)

Izor med det berömda grod hoppet :p

Flygande Kessie :)

Full fart.... :p

Flygande Masder :)

Alltid bra att sattsa högt tycker Izor:p

skönt att svalka av sig lite i vårsolen och dricka lite vatten :)

Älskade Masder min "bäbis" saknar han så ...

<3 <3 <3  

En whippet är en
vinthund och liksom de andra raserna inom gruppen är den smidig, snabb och
utstrålar styrka. Standarden beskriver hur en whippet ska se ut i följande
ordlag:

Whippet som ras
anses vara relativt modern och 1890 blev den godkänd som ras i England. Rasens
genetiska bakgrund anses bestå av greyhound, italiensk vinthund samt olika
terriervarianter.Sitt egentliga uppsving fick rasen under slutet av 1800-talet
då gruvarbetarna i norra England fick upp ögonen för dessa små snabba hundar,
"billiga i drift" och mycket effektiva när det gällde att fånga en och annan
kanin till kvällsmaten. De användes också flitigt till sk "rag-racing" dvs
kapplöpning för whippets efter trasa, givetvis under livlig vadhållning.
Kapplöpning för whippets finns idag i Sverige i två olika former:

Det är
rundbanekapplöpning, men där är kapplöpning för greyhounds en betydligt större
sport. I början av 70-talet bildades ett speciellt Whippet Race. Hundarna
springer en kortare sträcka på en rak bana. Whippet Race är en informell,
livligt uppskattad sport-både av hundar och ägare. Den är öppen för alla, både
för de snabba och de något långsammare.
Whippet har en årlig
registreringssiffra i Sverige på omkring 250 hundar.

Whippet som familjemedlem

En
whippet ska vara glad, öppen och ha en harmonisk inställning till sin omgivning.
Den har ett stort behov av närhet, både till människor och andra hundar och i
denna lilla eleganta hund ryms en stor portion värdighet. En whippet älskar
bekvämlighet-mysiga hörnsoffor och sköna varma sängar med duntäcken passar den
perfekt. Innehunden whippet är som vuxen oerhört lugn och tystlåten. Som motsats
till detta är en whippet också en mycket sportig och aktiv hund. Den är alltid
pigg på promenader i skog och mark och det är en verklig skönhetsupplevelse att
se en eller flera whippets sträcka ut över en äng. Som valp är en whippet
däremot mycket aktiv och otroligt uppfinningsrik!
Dess positiva syn på allt
och alla och övertygelsen om att den klarar allt kan ibland vara ganska
tålamodskrävande, men med tiden kommer så vinthundsvärdigheten.

Skötsel och motion

En
whippet är en mycket lättskött hund. Pälsen torkas av med ett sämskskinn och
badar den gör man efter behov. Viktigast är kloklippningen och detta bör man
vänja den lilla valpen vid från första början. Att klippa klorna en gång i
veckan är en god regel och korta klor är ett absolut måste för en whippets
välbefinnande och för vackra funktionsdugliga tassar. Det är även mycket viktigt
att hålla tänderna rena från tandsten.
De flesta whippets har en strålande
aptit och problemet brukar faktiskt vara att man hålla igen på maten och
godbitarna. Det finns också en och annan whippet som kan vara svår att få hull
på. För att en whippet ska må riktigt bra kräver den motion i många olika
former, därmed inte sagt att man måste vara "sportfåne" för att äga en whippet.
Promenader i koppel och cykelmotion i lagom takt är utmärkt för
allmänkonditionen, men viktigast av allt för en whippets välbefinnande är att
den får springa lös och sträcka ut ensam eller tillsammans med andra hundar. Ger
du din whippet ett par promenader per dag och en liten stunds "lösspringande"
får du en lycklig, harmonisk whippet.

Standard för whippet

Hemland: England

Bakgrund/ändamål: Rasen
finns nämnd redan på 1600-talet. Den lanserades i början av 1900-talet som
kolarbetarnas egen kapplöpningshund, behändigare i storlek och betydligt
billigare att ha än en greyhound. Whippet är en utpräglad sprinter och en robust
och trevlig familjehund.

Helhetsintryck: Whippet är
en välbalanserad kombination av muskelkraft och styrka, parad med elegans och
linjeskönhet. Den är byggd för snabbhet och arbetsförmåga. All form av överdrift
skall undvikas. Den är en god kamrat och har lätt för att anpassa sig i de
flesta sammanhang. Whippet har ett vänligt, tillgivet och stabilt
temperament.

Huvud: Huvudet skall vara långt och smalt
med flat hjässa, avsmalna mot nospartiet, ha ett obetydligt stop och vara ganska
bred mellan ögonen. Käkarna skall vara kraftiga och välskurna. Nosspegeln skall
vara svart, hos blå hundar är en blåaktig färg tillåten, hos leverfärgade hundar
leverfärgad nos och hos vita eller flerfärgade hundar är flerfärgad nos
tillåten.

Ögon: Ögonen skall vara ovala, klara och
ha ett vaket uttryck.

Öron: Små, tunna
rosenöron.

Bett: Kraftiga käkar med ett perfekt,
jämnt och komplett saxbett.

Hals: Lång, muskulös och elegant
välvd.

Kropp: Bröstkorgen skall vara mycket djup
med gott om utrymme för hjärtat. Revbenen skall vara välutvecklade. Bringan
skall vara djup och välutvecklad, ryggen bred och fast, en aning lång med en
tydlig välvning över ländryggen men inte kutryggig. Ländryggen skall ge intryck
av smidighet och styrka.

Fram- och bakben: Skuldrorna skall vara väl
tillbakalagda och muskulös samt nå i höjd med ryggraden, där de skall vara
tydligt framträdande. Frambenen skall vara raka och lodräta och fronten skall
inte vara för bred. Mellanhanden skall vara stark och lätt fjädrande och
armbågarna skal sluta väl mot bröstkorgen. Bakbenen skall ha breda, väl
muskelfyllda lår med välvinklade knäleder, lågt ansatta hasor och starka
underben så att hunden i stående täcker mycket mark och får ett kraftfullt
påskjut i rörelse.

Tassar: Tassarna skall vara nätta med väl
åtskilda och starka tår samt ha tjocka och starka trampdynor.

Svans: Svansen skall vara lång,
avsmalnande och utan fana. Då hunden är i rörelse skall den bäras i en mjuk,
uppåtriktad båge men inte över ryggraden.

Rörelser: Rörelserna skall vara fria och
bakbenen skall föras väl in under kroppen för att få ett gott påskjut. Frambenen
skall föras väl framåt och lågt över marken och väl harmoniera med bakbenens
rörelser. Rörelserna skall inte vara styltiga med högt, kort eller trippande
steg.

Päls: Pälsen skall vara fin, kort och tät åtliggande.

Färg: Alla färger och färgkombinationer är tillåtna.

Mankhöjd: Hanhund 47-51 cm. Tik 44-47 cm.

Fel: Varje avvikelse från standarden är
fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och
konstitution.

Allmänt

Holländsk herdehund, eller Hollandse Herdershond som
den egentligen heter, kommer (som höres på namnet) från Holland. På engelska är
rasens namn Dutch Shepherddog.
Holländaren är en bra brukshund med mycket
"motor" och bra luktsinne. Rasen förekommer som tjänstehund för polis, tull och
militär.

Den är livlig och glad, intelligent och läraktig samt mycket
uthållig. Den har inte bara en god vallinstinkt utan den även vaktar sin hjord
och skyddar sin förare.
Holländaren är en väldigt trofast och tillgiven hund,
följsam och lydig mot sin förare.
Denna ras är ganska krävande, den måste få
jobba regelbundet, året om.

Om man skulle jämföra rasen med andra
brukshundar så sa den belgiske domaren Reinders, vid en domarkonferens 1997, att
Holländare är 50% Schäfer och 50% belgare både vad gäller exteriör och
mentalitet. Förenklat uttryckt naturligtvis, men det ger ändå en liten
uppfattning om hur Holländarens karaktär är.

Holländsk Herdehund är en
relativt frisk ras och HD-statistiken är mycket
god.

Utseende

Holländsk Herdehund förekommer i tre
hårlagsvarianter; korthår, långhår och strävhår. Korthårsvarianten har ganska
hård och slät päls med längre hår som halskrage, "byxor" och fana på svansen.
Långhår har lång, kraftig päls utan lockar eller vågor och strävhår är hårt,
strävt och raggigt med buskiga ögonbryn. Alla hårlagsvarianterna har mjuk
underull.

Kort- och långhår finns i två färgvarianter; guldbrindle, som
är brun grundfärg med gula strimmor, och silverbrindle, som är grå grundfärg med
silverstrimmor. De är tigrerade över hela kroppen. Mycket svart i täckhåren är
inte önskvärt men svart mask föredras.
Strävhår kan finnas som blå-grå,
peppar & salt, guld- eller silverbrindle. Tigreringen framträder dock inte
så tydligt hos strävhåren.

Holländaren är en muskulös och kraftigt byggd,
medelstor hund. Kroppslängden överstiger mankhöjden med proportionerna ungefär
10:9.

Historik

Holländsk Herdehund är en ganska gammal ras som
ursprungligen användes till vallning och vakt av boskap. Den sägs ha samma
förfäder som den tyska Schäfern och de belgiska vallhundarna.
1898 bildades,
av några holländska uppfödare, en klubb med ändamål att tillvarata och utveckla
rasen; Nederlandse Herdenshonden Club. Från början fanns 6 varianter av rasen,
men 1906 återstod endast de tre som finns idag; korthår, långhår och strävhår.
Långhåret är dock mycket ovanlig och strävhåret inte särskilt
populärt.

Till Sverige kom rasen 1980 och den första kullen föddes 1983.
Inte förrän 1999 fick Hollandse Herdershond egen
rasklubb under SBK här i Sverige (Rasklubben Hollandse Herdershond, RHH). Innan
dess fanns dock en inofficiell rasklubb som hette Hollandse Herdershond Sverige,
HHS, och deras aktiviteter fortgår nu men under det officiella namnet
RHH.